Inte en dag går utan att jag tänker på hur glad jag är över att jag har Vilja i mitt liv. Jag tror att det var "meningen" att jag skulle åka och hämta henne för drygt två somrar sen.

Så här var det;
Vi hade varit på begravning uppe i Umeå och på tåget på vägen hem började jag fundera kring livet. Jag skulle precis flytta till min studentlägenhet och tanken slog mg att det skulle vara himla roligt att ha ett husdjur hos mig. David föreslog att jag skulle skaffa en hund. EN HUND?! Jag visste ju inte hur sådana fungerar och dessutom hade jag bilden av att hundar var ganska krävande, håriga och att dom lukar illa när dom är blöta...Men så kom jag på att det skulle vara enklare om jag skaffade en liten hund. Fast å andra sidan kändes det "töntigt" att skaffa en sån. Jag tänkte på "Paris Hilton" och andra hollywood kändisar som bär omkring på sina små hundar i lyxiga designerväskar..näe jag är ju inte alls sån, tänkte jag. Men samtidigt är jag en sån som gillar utmaningar och det vore ju faktiskt idiotiskt om jag inte skulle skaffa en liten hundkompis bara för att jag "var rädd för att andra skulle se mig som en korkad tjej med en liten hund!".

Så då bestämde jag mig genast för att skaffa en liten rackare till kompis och så fort jag kom hem så började jag söka på blocket. Det enda jag visste var att jag ville ha en tik och jag hittade samma kväll en blandning mellan en jack russel och chihuahua. Jag hade ingen aning om vad dom raserna innebar och tur var väl det =). Så nästa dag åkte vi dom 16 milen till Borlänge för att se på henne. Jag tyckte att hon var himla söt då hon såg ut som en liten mini-isbjörn, superliten och mjuk. Jag kände mig dock lite tveksam (läs rädd) men David tyckte absolut att jag skulle tinga henne. Jag fick dock två "tecken" på att det var henne jag skulle ha...Vi hade som sagt dagarna innan varit på begravning för Davids moster. Hon hette Åsa och vi blev ordentligt förvånade när det visade det sig att den lilla tik som jag just tingat var döpt till just ÅSA! Jag menar, hur vanligt är det att man döper en hundvalp till Åsa?! =). Sen så kändes det inte heller som någon "slump" att hunduppfödaren hette samma för- och efternamn som en av mina äldsta och närmaste vänner, Therese Åström! =)

Ja, så här gick det iaf till och jag har lärt mig att man inte ska lägga ner så mycket energi på att fundera kring vad andra människor "eventuellt" tycker och tänker om en..det spelar ju faktiskt inte så stor roll och man kommer ändå aldrig att kunna vara alla till lags =).


Vilja första gången vi träffade henne!♥

/Lisa